Warning: Undefined array key "undersida2" in /customers/7/9/1/duab.net/httpd.www/duab.php on line 16
Ser du den här rutan använder du dig av gamla Netscape version 4!
Just den versionen har stora problem med att visa hemsidor som det var tänkt och du rekommenderas att uppgradera din webläsare till en nyare variant:
Ladda hem nyare Netscape
Du bör byta till en nyare webläsare innan du fortsätter att läsa den här hemsidan!

MVH Dynamisk Utveckling
DUAB
UTNYTTJAR DU HJÄRNANS KAPACITET?

En tänkt dialog mellan Stefan Holm på Dynamisk Utveckling AB och en person som är måttligt intresserad av mental träning.

- Det jag vill göra är att sammanfatta det som jag tror är A och O för att utnyttja hjärnans kapacitet på bästa sätt.

- Ja, ja, sån't har man ju hört förr! Men berätta kortfattat!

- Erkänn att vår hjärna är en enorm lagerplats för minnen, erfarenheter och kunskaper. Nästan alla dessa fakta ligger lagrat i vårt undermedvetna. Vi kan inte gå omkring och tänka på allt vi känner till. De kunskaper vi behöver för stunden plockar vi fram ur lagret och använder oss av.

- Ett exempel, tack.

- Anta att jag sätter en ögonbindel på dig och sedan placerar ett äpple i ena handen och en apelsin i den andra. Och så får du frågan i vilken hand du har respektive frukt. Snabbt som ögat plockar hjärncellerna fram informationen ur ditt lager och skickar fram svaret. Du har förmodligen aldrig fått den frågan på det viset innan, men hjärnan vet svaret. Den har tidigare i ditt liv registrerat hur ett äpple och en apelsin "känns" i handen.

- Alltså lyfter jag fram en del av mina undermedvetna kunskaper till mitt medvetna tänkande?

- Precis. Och på sekunden dessutom!

- När man tänker efter så måste vi ju ha ett enormt lager?

- Absolut. All information som finns har vi fått in genom våra fem sinnen, nämligen syn, hörsel, känsel, lukt och smak.

- Ja, men detta är väl inget nytt egentligen. Vart vill du komma?

- Vet du vad en ny idé är?

- Det låter som att du har någon bra förklaring på lager!

- Exakt. En ny idé är "en ny kombination av tidigare kända fakta".

- Ett förtydligande, tack!

- Om man inser att vi har ett jättelager av kunskaper och erfarenheter, så måste ju olika kombinationer av dessa vara oändliga till sitt antal. Även antalet ej prövade kombinationer måste ju vara oändliga.

- Och på så vis måste vi ha en hel del goda idéer i hjärnan som vi inte ens vet om?

- Så måste det ju vara!

- Hur ska vi få fram dessa goda idéer då?

- Fråga hjärnan.

- Vadå fråga?

- Du kan ju fråga i vilken hand du har äpplet, eller hur?

- Ja, men.........?

- Ställ en fråga bara och lita på att hjärncellerna jobbar för att hitta svaret. Det finns ju, som sagt, en hel del "basmaterial" att bearbeta. Ge bara hjärnan förtroendet. Alltför många ger signalen till hjärnan att man ger upp och säger till sig själv: "Det klarar jag aldrig." Då gör man i regel inte det heller.

- Är det rimligt att man alltid får svaret på en gång?

- Inte på något vis. Ibland levererar inte hjärnan något svar alls. Basmaterialet kanske inte är tillräckligt, helt enkelt. Men finns svaret i det undermedvetna så kan mycket väl svaret komma även om det kan ta sin tid.

- Frugan tycker att det är dags för oss att måla om huset. Det tycker jag är tråkigt. Kan man då ställa frågan: "Hur ska jag agera för att tycka att det är roligt att måla huset?"

- Visst! Nu börjar du fatta vitsen med att utnyttja hjärnans kapacitet! Hjärncellerna tycker förmodligen att det är jättekul att jobba med lite nya grejer. Här skulle jag kunna tänka mig att de söker efter lite nya kombinationer i ditt basmaterial, som leder till att du tycker det blir roligt att måla huset. De letar definitivt inte efter sådant som gör att du tycker det är tråkigt, för det handlar ju inte frågan om. Allt sådant sorterar hjärnan bort.

- Jaha, så enkelt var det. Tror du på detta själv?

- Och varför tror du att jag författar den här skriften? Klart jag tror på det! Jag tillämpar det dagligen. I stort och smått.

- Men du, tänk om det inte finns något minne i min hjärna som säger att jag någonsin tyckt om att måla huset. Då hittar ju hjärncellerna inget matnyttigt!

- Håll i dig nu! Man meddelar hjärnan att man tycket att det är roligt.

- Nä, nu lägger jag snart av! Detta är ju löjligt! Meddela hjärnan!?

- Häng i nu! Jag ska snart knyta ihop säcken.

- OK, hur meddelar jag hjärnan?

- Genom dina sinnen som jag sa tidigare. Alla dina signaler till hjärnan går via dina sinnen.

- Måste jag använda alla fem sinnena?

- Nej, men så många som möjligt. I de flesta fall stannar det vid syn och hörsel.

- Men hur? Det är för luddigt det här! Tar för lång tid! Kom till saken!

- Stilla dig nu! Jag ska ordna i slutet så att du känner att du t o m har gott om tid. Du använder synen genom att sluta ögonen och tänka dig genom själva målningen. Se inom dig hur ni skrattar, konstatera det vackra vädret, gå ner från stegen och skåda det nymålade huset, se hur du och frugan gör "high five" när ni är klara. Se hur ni gläds åt att huset är så fint.

- Ja, ja. Det var synen det.

- Jag är inte klar med synen än. Du kan också skriva en lapp med texten: "Jag tycker det är otroligt kul att måla huset" och läsa den lappen varje kväll innan du somnar. Du ser lappen med texten.

- Varför just innan jag somnar?

- Jo, för då bearbetar hjärncellerna den informationen i lugn och ro under natten. Då har de ju inte så mycket annat att göra.

- Hörseln då?

- Läs lappen högt!

- Högt?

- Ja, du behöver ju inte skrika så att grannarna vaknar, men så högt så du hör det själv.

- Hm....kan väl testa någon gång.

- Det duger inte med "någon gång". Hjärnan måste bli påmind om hur det "är", så att den kan ersätta annan information som är motstridig.

- Vadå, "motstridig"?

- Ja, om din hjärna har informationen eller erfarenheten att du tycker det är tråkigt att måla och helt plötsligt får informationen att du tycker det är roligt.... ja, då vet ju hjärncellerna varken ut eller in. Om det då ständigt kommer information om att du tycker det är kul att måla, så tror hjärnan att det är så till slut.

- Men hjärnan som är så smart, går väl inte på denna bluff?

- Vadå "bluff"? Intalar du dig att det är roligt, så tycker du det till slut. Du programmerar helt enkelt ditt eget tänkande så som du vill vara. Det är väl bara bra? Då blir det ju roligt att måla och då går allt mycket lättare.

- Tja, va katten, det kostar ju inget att försöka. Men hur ofta måste jag informera hjärnan för att den ska fatta vad som "gäller"?

- Olika från fall till fall naturligtvis, men fortsätt tills du känner att det fått avsedd verkan. Tänk på det så ofta du har en möjlighet att sitta lite för dig själv och läs en lapp varje kväll innan du somnar?

- Hur mycket kan hjärnan ta åt sig i "meddelanden" varje gång?

- Som sagt, kapaciteten är enorm, så säkert kan du skriva hur mycket som helst. Begränsningen ligger väl snarare i hur mycket du kan hitta på.

- Finns det några regler jag bör hålla mig till när det gäller hur jag formulerar mig?

- Två. För det första får meddelandet inte innehålla ordet "inte". Det ordet förstår hjärnan inte. Hjärnan tar inte till sig det som "inte är", bara det som "är". Du kan inte skriva "jag är inte stressad", skriv i så fall "jag är lugn". För det andra ska du alltid skriva i presens, dvs i nulägesform, t ex "jag har ett jobb som jag trivs med", alltså inte "jag kommer att få ett jobb som jag trivs med".

- Du har inga flera metoder som du tillämpar?

- Uttrycket "allt börjar med en tanke" tror jag på. Det betyder ju att ju mera man tänker på något desto troligare är det att tanken blir verklighet. En metod jag själv använder ofta är att jag pratar med mig själv. En sorts inre dialog, fast högt så jag kopplar in hörseln också.

- Vad pratar du om?

- Hur jag vill ha det i livet. Men det måste ju vara i presens, som om det händer nu. Jag kan också i tanken "skruva fram" tiden ett stycke och berätta om vad som skett från idag och fram till den tidpunkt som jag skruvat fram till.

- Hur långt skruvar du fram tiden?

- Olika. Ibland en dag, dvs om jag ska hålla ett föredrag, så kan jag berätta för mig själv hur det gick trots att jag i verkligheten inte ens har påbörjat det. Då kan jag se mig själv framför publiken, se mig själv agera på ett bra sätt, höra publikens skratt, höra applåderna, känna dunkarna i ryggen efteråt. Jag berättar för mig själv om de positiva kommentarerna efteråt.

- Och vitsen är alltså att du ska känna dig mera säker vid det verkliga genomförandet?

- Absolut! Med den informationen till min hjärna så tror jag att mina hjärnceller resonerar så här: "Det här har han varit med om innan, så vi skickar väl ut lugn-signaler. Det är inget han behöver hetsa upp sig för. Det gick ju bra förra gången!"

- Och hjärnan tror alltså att det har hänt genom att du bara tänker tanken?

- Rätt! Hjärnan är jättesmart och har en otrolig kapacitet, men det undermedvetna kan inte skilja på fantasi och verklighet. Det registrerar allt vi ser, även om det är en fantasibild.

- Har det någon betydelse hur detaljerat man tänker och ser bilder? Hur detaljerat man berättar för sig själv?

- Ju fler detaljer desto bättre. Tror du på det här är det bra att träna på att se bilder. Träna genom att sitta i lugn och ro, sluta ögonen och försöka se din omgivning, lyssna på ett par ljud, känna lukter och känna kläderna på kroppen. Det kallas att visualisera. Ju bättre du är på att visualisera desto större möjligheter har du att skapa din egen framtid.

- Hur långt fram i tiden brukar du tänka?

- Fem år som mest kanske. Någon gång har jag väl varit längre fram än så. Den som är riktigt ambitiös kan ju skriva sina memoarer i förtid.

- Hur ofta visualiserar du och pratar med dig själv?

- I princip varje dag.

- Slår det in?

- För det mesta. Min hjärnas "golfavdelning" verkar dock inte ha fått tillräcklig programmering. Där har jag uppenbarligen inte tjatat så mycket som behövs!

- Men vem vet, det som hänt kanske hade hänt även utan den mentala träningen?

- Helt rätt! Det får vi aldrig veta. Men har det hänt saker som man mentalt har förberett sig på genom tankar kan man ju alltid fortsätta tänka, eller hur.

- Jo, det är nog sant. Jag har dock en fråga till. Du började först med att prata om att jag kan ställa en fråga och hoppas att hjärnan kan komma på svaret och sedan ska jag helt plötsligt själv ge hjärnan information om hur jag vill att framtiden ska utveckla sig genom att berätta om att det redan är så. Vilket gäller?

- Du kan och bör kanske jobba på båda sätten. Att fråga är att överlåta till hjärncellerna att försöka hitta lösningar i det befintliga lagret om information. Att själv "montera in" ny information öppnar nya möjligheter för hjärnan att skicka ut rätt signaler. Att själv montera in målsättningar ger hjärnan möjligheter att se just "möjligheter" som dyker upp och som kanske hjälper dig att agera för att nå målsättningarna.

- Förresten, du skulle ju ordna i slutet så att jag känner att jag har gott om tid! Hur skulle det vara om du infriade det löftet?

- Skriv på en lapp: "Jag har gott om tid" och läs den för dig själv varje kväll innan du somnar. Säg det till dig själv med jämna mellanrum. Även om du för tillfället känner dig stressad.



Intresserad för egen del och/eller för personalen?
Ring Stefan Holm, 0383-60435 eller 070-6338544.